Kvinnornas hungerupplopp drev Sverige närmare demokrati

Bakgrunden till hungersnöden får ses i ljuset av första världskriget som radikalt förändrade försörjningen. Gränser spärrades av och försök att sluta handelsavtal med ententen (en sida av stridande parter under kriget inklusive Storbrittanien, Ryssland och Frankrike) misslyckades. I jakten på livsmedel infördes ransonering av mjöl och bröd som reducerades samtidigt som människor kände av den dåliga råg - och potatiskörden 1916.

Kvinnor bakade med mjöl som sopats upp från golvet och spädde även ut mjölet med bland annat bark för att kunna mata barnen och känslan av att inte kunna förse sina familjer med näring blev också drivkraften till upproret. När det dessutom uppdagades att Sverige hade mat i form av inhemskt kött, men att det exporterades till Tyskland eftersom det gjorde vinsten större så förstärktes folkets ilska och frustration.

Fyra kvinnor i Söderhamn; Anna Jonsson, Karin Östlund, Anna Sjögren och Hilma Pettersson bestämde sig för att ordna en protest och nära 200 kvinnor samlas i staden för att protestera mot den politik som fördes och det blev också startskottet på de kraftigaste demonstrationerna Sverige varit med om.

Kvinnorna gick i bräschen för de massdemonstrationer som spred sig över landet, men efter en tid anslöt även männen och gjorde frågorna till sina. Protesterna handlade främst om bristen på mat, men även om andra missförhållanden; politisk inkludering, förkortning av arbetstiden, högre löner och avskaffandet av monarkin var några av de krav som ställdes. Demonstranterna kunde inspireras av februarirevolutionen i Ryssland samma år som blev startskottet för den ryska revolutionen som även den startades av kvinnor. 

Även i Västmanland gick människor samman för att protestera. Tusentals arbetare från Metallverken och Asea samlades en aprildag 1917 vid Fiskartorget i Västerås för att kräva mer mat. Soldater från Viksängs regemente styrde kosan mot staden för att ansluta sig till arbetarnas protester. Allt gick lugnt till. Aseas vd Sigfrid Edström hade till och med gett sina arbetare ledigt för protesten. Västmanlands industri gynnades av det faktum att det rådde krig i världen så det fanns många arbeten och Metallverken sålde ammunition i mängder.

Bristen på mat i kombination med bristen på inflytande gjorde att de arbetarkvinnor som inte var organiserade inte kände att de hade något att förlora och protesterna kunde därför bli våldsamma. Den utvecklingen gjorde makten orolig och staten tog bland annat till polis och militär för att kväva upproret.

Så småningom påverkade storföretagare konservativa makthavare att ge eftergifter i politiken av rädsla för nya protester. Det beredde vägen för allmän rösträtt, men satte också stopp för den kritik som krävde ekonomisk rättvisa. De eftergifter som gavs gynnade främst arbetarmännen som protesterat. Kvinnorna som hade varit drivkraften bakom upploppen fick nöja sig med att så småningom få rösträtt.

Det finns mer

Bok: 1917. En berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen (2004). Författare: Anders Lif