Riksintressen

Riksantikvarieämbetet skriver på sin hemsida ”Bruksmiljöer, stadskärnor, äldre brukningslandskap och efterkrigstidens bebyggelse är exempel på riksintressen för kulturmiljövården. Genom tydliga exempel på olika historiska verksamheter och processer ska riksintresseområdena tillsammans avspegla hela landets historia”. Riksantikvarieämbetet har den nationella uppsikten och Länsstyrelsen den regionala. Kommunen har skyldighet att i översiktsplanen ange hur riksintressena ska tillgodoses. Riksintressen för kulturmiljövård regleras av 3 kap 6 § miljöbalken.

Arboga Stadskärna [U2] är klassad som ett riksintresse för kulturmiljövård;

Motivering: Småstadsmiljö, som genom planstruktur, medeltida stenbyggnader och småskalig träbebyggelse ger en uppfattning om karaktären hos en ekonomiskt, kyrkligt och politiskt-historiskt betydelsefull medeltida stad.

Uttryck för riksintresset: Den ovanligt regelbundna medeltida stadsplanen, klosterkyrkan och de ovanligt många bevarade medeltida stenbyggnaderna och stenkällarna. Tomtstrukturen och de bebyggda åstränderna. Välbevarade borgargårdar från 1700- och 1800-talet. Medeltida kulturlager.

Hjälmare kanal [U3] är utpekat som ett riksintresse för kulturmiljövård;

Motivering: Kanalmiljö, landets äldsta kanal färdig 1639.

Uttryck för riksintresset: Kanalens äldre sträckning från 1600-talet har stort kommunikationshistoriskt intresse. Nuvarande kanaldragning från 1819-29 ligger öster om den gamla. Varv i Hjälmare docka. De längs kanalen planterade ekarna som ursprungligen var avsedda som reparationsvirke för båtar.

Området vid Järnäs [U1] är klassat som ett riksintresse för kulturmiljövården;

Motivering: Odlingslandskap med medeltida anor och många bevarade, ålderdomliga strukturer kring Järnäs gårdar, unikt för länet. (Fornlämningsmiljö, Gårdsmiljö). 

Uttryck för riksintresset: Mindre och medelstora gårdar och välbevarad torpbebyggelse. Brukade åkrar där röjningsrösen och små impediment med lövträd finns kvar i åkrarna. Stora, förmaskinellt brukade odlingsytor som omvandlats till betesmark. Små grusade vägar, stengärdsgårdar. Området har kontinuitet från bronsålder, och här finns gravfält med rösen, resta stenar, treuddar med mera.

I området ingår även: Stora delar av vid Hjälmarsänkningen 1878–82 torrlagd mark.

Byggnadsminnen

Byggnadsminnen berättar om historiska skeenden och hur samhället har förändrats över tid. Även specifika händelser och enskilda personers historia skildras. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan skyddas som byggnadsminnen. Det finns två typer av byggnadsminnen – byggnadsminnen enligt kulturmiljölagens tredje kapitel (enskilda) och statliga byggnadsminnen. De byggnadsminnen som finns i Arboga kommun är samtliga enskilda byggnadsminnen. Länsstyrelsen är ansvarig myndighet.

Crugska gården

Crugska gården är troligen uppförd strax efter branden söder om Arbogaån 1750. Gården ägdes vid mitten av 1600-talet av Per Brahe den yngre. Efter återuppbyggnaden rymde gården färgerier fram till början av 1900-talet. Den siste färgaren hette Carl Wilhelm Crug, som har gett namnet åt gården. Gården med det tvåvånings timmerhuset med portlider mot gatan och den vinkelbyggda timmerlängan mot ån uppvisar drag som är karaktäristiska för ågårdarna i Arboga innerstad av riksintresse för kulturmiljövården. Huvudbyggnaden har välbevarade interiörer med ursprunglig rumsindelning. Fasta inredningsdetaljer såsom ka­kelugnar, eldstad med bakugn, skåpinredning, dörrar, paneler, tak och golv är till stor del bevarade. Crugska gården utgör en viktig del av den gamla stadsmiljön vid Arbogaån och har ett särskilt högt kulturhistoriskt värde.

Kvarteret Kungsgården

Kvarteret Kungsgården har fått sitt namn efter den kungsgård som anlades i Arboga vid 1500-talets mitt. Den fungerade bland annat som re­sidens och avelsgård. 1634 hade hela det nuvarande kvarteret Kungs­gården intill residenset på nuvarande rådhustomten överlåtits åt Arboga stad. Genom rivning av äldre träbebyggelse, som ersatts av nya byggnader, har kvarteret ändrats framför allt under 1800-talets andra hälft. Bebyggelsen med gårdsmiljö på fastigheterna Kungsgården 3 och 5 ut­gör en viktig, representativ och berättande del av den gamla stads­miljön vid Arbogaån. Byggnaderna utgör ett värdefullt exempel på såväl den stadshistoriska som den arkitektoniska utvecklingen i Arboga stad och berättar om äldre byggnadstekniker och ideal. Den samlade bebyggelsemiljön anses därför ha ett särskilt högt kulturhistoriskt värde.

Mannerstråhleska huset

Mannerstråhleska huset är uppkallat efter ätten Mannerstråhle som på 1700-talet bebodde huset. Det nuvarande huset utgörs numera av fyra byggnadsdelar, som har tillkommit i omgångar vid olika om- och tillbyggnader mellan senmedeltid och 1800-talet. Den äldsta delen har välvd källare och är från sen medeltid. En karta från 1751 redovisar ett stenhus med två ungefär lika långa vinklar i hörnet Nygatan-Dragmansgatan. Dessa delar uppfördes troligen under 1400- respektive 1500-talen. Den nuvarande byggnaden med två våningar jämte källare har putsade fasader. Den har dels sadeltak och dels valmat tak täckt med enkupigt tegel. Byggnadens södra del längs Dragmansgatan panelades 1984. På gårdssidan framträder en källarnedgång av renässanstyp med järn­dörr. Över den stickbågiga dörröppningen finns en utsmyckning i re­lief daterad 1629. Byggnaderna på fastigheten Riksföreståndaren 5 används som stadsmu­seum och avspeglar en del av bebyggelseutvecklingen i Arboga från me­deltiden fram till 1800-talet. De bevarade medeltida byggnadsdelarna representerar en för Sverige relativt sällsynt medeltida profan bebyggelse.

Götlunda före detta kyrkoherdebostad

Götlunda kyrkby är välbevarad och omfattar två generationers prästgårdar, sockenstuga, sockenmagasin, före detta arrendegård och ett par förrådsbyggnader. Byggnadsår för Götlunda före detta kyrkoherdebostad kan inte med säkerhet fastställas, men 1600-talets senare del är ett allmänt antagande som uppgivits i Länsmuseets prästgårds­inventering från 1976. När den yngre prästgården hade uppförts och tagits i bruk 1847 kom den äldre kyrkoherdebostaden att användas som ekonomibyggnad och enklare bostad. I salen inreddes bagarstuga, köket mot nordost blev tvättstuga och kamrarna mot västra gaveln blev bostad om ett rum och kök. Idag har byggnaden renoverats, under antikvarisk kontroll, för att kunna användas till församlingshem. Den ursprungliga rumsdispositionen har därmed blivit delvis återställd. Götlunda före detta kyrkoherdebostad ingår som en omistlig del av den välbevarade kyrkbyn. Byggnaden besitter höga kultur- och byggnadshistoriska värden genom sin höga ålder, ursprunglighet och unicitet. Den är en av länets äldsta kyrkoherdebostäder och samtidigt den äldsta i trä. 

Kyrkor

Kyrkan har sedan lång tid tillbaka varit medelpunkt för socknen. Kyrkobyggnaderna ger därför kunskap om samhällsutvecklingen i stort, om lokalsamhällen och om människors livsvillkor under olika tider. Svenska kyrkans kyrkobyggnader och begravningsplatser uppförda före år 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagens fjärde kapitel. Detsamma gäller vissa yngre kyrkobyggnader och begravningsplatser. Tillståndsplikten omfattar också kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde som inte ägs av privatpersoner. Länsstyrelsen är ansvarig myndighet.

Trefaldighetskyrkan

Kyrkan har sitt ursprung i en klosterkyrka från slutet av 1200-talet. Kyrkan var då som nu tvåskeppig och saknade torn. Under reformationen överlät Gustav Vasa kyrkan åt staden 1527. Den tilläts förfalla fram till 1576 då Johan III hotade stadens borgare med indragna rättigheter om de inte reparerade kyrkan. En upprustning startade och 1593 var kyrkan åter i bruk. Tornet kom till vid en ombyggnad 1618-1635 och sedan dess har den genomgått ett antal renoveringar. 1897-1898 omgestaltades kyrkan där kyrkans slutna bänkrader ersattes av öppna bänkar i nygotik. Kalkmålningarna från medeltiden frilades, vilka tidigare hade kalkats över. Elektrisk uppvärmning och belysning installerades och en sakristia i norra sidoskeppet byggdes till. En sista omgestaltning skedde 1968-1970 då man ville återskapa den medeltida kyrkan och samtidigt uppfylla musiklivets behov. Bland annat avlägsnades orgelläktaren med orgel från 1868 för att frilägga en medeltida fönsteröppning mellan tornet och långhuset.

Sankt Nicolai kyrka

Sankt Nicolai har anor från 1100-talet och kan tillhöra några av Mälardalens äldsta stenkyrkor. Även kyrkans torn är från en tidig period och kom till strax efter att långhuset blev klart. Kyrkan har förstorats i olika etapper under århundradena med den första förlängningen 1358. 1640 tillkom ett gravkor tillägnat riksråd Posse i det södra skeppet. Den gamla tornspiran bröts av i en storm 1750 och reparerades därefter. 1889 kollapsade den dock helt vid en ny storm och istället ersattes spiran av en pyramidformad huv. Vid slutet av 1800-talet hade kyrkan förfallit på grund av bristande resurser. 1904-1905 skedde en upprustning då bland annat golvet lades om och de slutna bänkraderna byttes ut mot öppna bänkar. 1949-1951 omgestaltades kyrkan och man sökte det medeltida ursprunget. Fragment av medeltida kalkmålningar togs fram och restaurerades där det gick. Bänkarna återgick till slutna bänkrader. 1994-1995 skedde senaste upprustningen då fasadernas fogar reparerades och avfärgades i vitockra. Fönsterna färgades svarta och portarna röda.

Medåkers kyrka

Medåkers kyrka uppfördes under 1200-talet. Spiran är troligen från 1652 och gjord av Anders Tornresare. Kyrkan uppfördes på en tidigare kultplats för de förkristna invånarna i Medåker och gör att platsen för kyrkan har fungerat som samlingsplats sen urminnes tider. Det har hittats både gravfält från järnåldern och fornlämningar i närheten av kyrkan. Utöver tornspiran har kyrkan byggts ut med bland annat ett sidoskepp i norr 1490. Kyrkan har ett märkligt altarskåp från 1400-talet med motiv som visar treenigheten där Fadern, Sonen och den Heliga anden framställs som tre skäggiga män omgivna av olika helgon. Predikstolen är från 1627 och tillverkad av mästaren Johan Matzson, som även har gjort predikstolar i de västmanländska kyrkorna Irsta och Ängsö samt i dalakyrkorna i Orsa och Rättvik. 1887 genomgick kyrkan en renovering i nygotisk stil men vid en restaurering 1947 strävades efter att återgå till kyrkans tidigare utseende. Valven kalkades vita och altaruppsatsen fick en blå marmorering.

Kring Medåkers kyrka växte ett litet samhälle fram med skolbyggnader, komministerbostad, kyrkstall och sockenstugor. Samhället utvidgades mer och mer och vid 1960-talet benämndes området som Medåker tätort, med både pensionärshem och idrottsplatser.

Götlunda kyrka

Götlundas nuvarande kyrkobyggnad är från 1743, men det finns spår av en äldre kyrka i murarna. Kyrkan byggdes över den äldre kyrkobyggnaden med anledning av att sockenborna hade framfört klagomål om att kyrkan var mörk och trång. Även några av kyrkans inventarier, ett rökelsekar från 1300-talet och ett avlatsbrev från 1451, vittnar om en tidigare kyrkobyggnad på platsen. Den nuvarande kyrkan är en typisk 1700-talskyrka, dock med inslag av nybarock genom en altarmålning, orgelläktare och skulpturer. Detta gör den något unik för Arbogaområdet då de flesta kyrkor är typiska medeltidskyrkor.

Runt kyrkan har en kyrkby växt fram. I kyrkbyn finns en kyrkoherdebostad från 1600-talet som är utsett till ett byggnadsminne. 1847 byggdes en ny prästgård och den gamla bostaden blev ekonomibyggnad. På 1950-talet började ett villaområde växa fram omkring den gamla kyrkbyn och så småningom bildades ett samhälle.

Säterbo kyrka

Säterbo kyrka har anor från 1100-talet och kan tillhöra några av Mälardalens äldsta stenkyrkor. Kyrkan ligger på en plats omgiven av fornlämningar från en förkristen tid. Exteriört är kyrkan av ålderdomlig karaktär med bastanta murar och högrest sadeltak. Under 1600-talet byggdes koret ut och förlängdes österut och fick de dimensioner den har idag. Till en början hade kyrkan ett spetsigt klocktorn vilket syns på ett kopparstick från 1754. 1781 byggdes dock tornet om och fick en klockformad huv med koppartak. Bland kyrkans inventarier kan nämnas en mycket välgjord predikstol från 1796 med ett rikt besmyckat ljudtak. Ett triumfkrucifix från början av 1200-talet, en Mariabild från 1200-talet och en skulptur av Sankt Olof från 1300-talet gjordes under medeltiden.

Runtom Säterbo kyrka växte en kyrkby fram. Idag finns före detta prästgård, arrendatorsbostad, bostäder samt tre skolbyggnader bevarade. Norr om kyrkan ligger gården Åsby med huvudbyggnad och två flygelbyggnader från 1700-talet som vittnar om välståndet som har varit i trakten.