Den man inte kan rycka ned
Lovisa arbetade som piga hos en ensam bonde och hans gamla mamma. Här tog hon hand om djur och hushåll utan ersättning i pengar. När kroppen tog slut och hon inte längre kunde arbeta blev hon fattighjon och den lilla familjen blev backstugusittare och fick leva på fem kronor i månaden som de fick från kommunen. Ved fick de hämta gratis i skogen. Trots knappa förhållanden behövde de aldrig svälta. Eric tyckte mycket om att läsa och studerade flitigt i de tre böcker som fanns i hemmet, bibeln, nya testamentet och psalmboken. När han var 14 år slutade han skolan och började arbeta som dräng men hans stora dröm var att arbeta inom järnindustrin. Första arbetet var på Kolsva järnverk. Som 19-åring flyttade Eric till Surahammar där han blev anställd på Surahammars bruk.
Redan i konfirmationsåldern visste Eric att han var homosexuell. Det var inget man talade om under den här tiden, homosexualitet var olagligt. Litteraturen kom därför att få stor betydelse för Eric. Eftersom han inte kände till några andra homosexuella i sin omgivning var det till böckerna han vände sig för att förstå och få förklaringar. Bildningstörsten var stor och efter att ha läst det mesta som fanns att tillgå i Surahammar tog Thorsell ledigt från Bruket för att studera på Brunnsviks folkhögskola. 1922 gick han den sex månader långa vinterkursen där han läste allmänbildande ämnen. Studiekamraterna var arbetarungdomar som ville förbättra sina otillräckliga kunskaper från folkskolan.
Thorsell var engagerad i nykterhetsrörelsen och i Surahammar gick han med i godtemplarrörelsen. Han var mycket aktiv i föreningen, bland annat i gruppen som uppförde föreningens nya lokal. Den hyrdes även ut till föreningar och sammankomster. Det var så Thorsell lärde känna Elise Ottesen-Jensen och Hinke Bergegren. Efter att Ottar hållit ett fördrag om homosexualitet stannade Thorsell kvar för att få prata. De kom så småningom att lära känna varandra närmre.
I Sverige utsattes de homosexuella ofta för utpressning och hot och många blev deprimerade eller begick självmord.
Ottesen-Jensen föreslog att Eric skulle resa till dr Magnus Hirschfeldts sexualvetenskapliga institut i Berlin för att studera. Förutom forskning inom sexologi hade institutet familjerådgivning, könspoliklinik och ett offentligt bibliotek med böcker inom ämnena sexualitet och kön. Under ett halvår 1931-32 vistades Thorsell vid institutet. Under vistelsen i Berlin kom han också i kontakt med den rörelse som kämpade för homosexuellas rättigheter och som utvecklats i Tyskland sedan slutet av 1800-talet.
Det var hårda tider för de homosexuella. Några månader efter nazisternas maktövertagande vandaliserades institutet och i bokbålet i Berlin 1933 brändes hela institutets arkiv och bibliotek. I Sverige utsattes de homosexuella ofta för utpressning och hot och många blev deprimerade eller begick självmord. Det var strängare straff för att ha en homosexuell förbindelse än för att idka utpressning.
I Klara Folkets hus i Stockholm höll Eric Thorsell 1933 ett tal, som troligen var ett av de första offentliga föredragen om homosexualitet; Är de homosexuella rättslösa eller förbrytare? Några veckor senare bildades RFSU.
Eric Thorsell kom att bli en mycket flitig föreläsare. Han reste runt och talade om sexualfrågor, mestadels på ungdomsklubbar och nystartade RFSU-avdelningar. Hemma i Surahammar valde han att inte gå ut med sin homosexualitet offentligt eftersom han inte ville att människor skulle tro att han bara talade av eget intresse. Under 1950-talet, spreds en våg av fientlighet mot homosexuella. I spåren av Kejne- och Haijbyaffären var det många röster som tystnade i debatten kring homosexuellas rättigheter. En av de få som hade modet att fortsätta kämpa var Eric Thorsell. Ett av föredragen; ”Från den heliga Birgitta till pastor Kejne” handlade om hur ryktesspridning kring homosexuella använts i politiska syften.
Eric Thorsell fortsatte arbeta på bruket i Surahammar under hela sitt liv. Eftersom han talade tyska reste han många gånger till Europa för att värva arbetare till bruket och många av dessa kom att bli mycket goda vänner till Eric. Thorsell var en aktad man i Surahammar. Förutom sin kamp för homosexuellas rättigheter och sitt engagemang i nykterhetsrörelsen var han en välkänd föreläsare och en god talare. Han förläste om vitt skilda ämnen och höll tal vid många högtider. Han hade stor kunskap om Surahammars historia och på äldre dagar guidade han både på bruket och bruksmuseet. Eric Thorsell avled 1980 vid 82-års ålder.
På Erics gravsten i Surahammar står det:
Det var inte så mycket fråga om mod. Jag var mest förbannad över allt hyckleri, det var hela saken. Dessutom: en som står nederst på samhällsstegen ger de sig inte på, den kan man inte rycka ned.