En jordbruksbygd

Under 1800-talet gjordes två sänkningar av Hjälmarens nivå som frigjorde stora arealer odlingsbar mark. Odlingsrösen förekommer inom en del partier på åkrar och i hagar, exempelvis i Furuskallen. Vägnätet på landsbygden är ofta välbevarat med smala, slingrande vägar, exempelvis i Medåkers socken. En av de äldsta vägsträckningarna går mellan Tveta och Medåkers kyrka och vidare mot Fellingsbro. Där färdades de nyvalda medeltida kungarna på sin så kallade Eriksgata. Under första delen av 1800-talet anlades många nya vägar i samband med förändringar av bebyggelse- och ägostrukturer genom storskifte och laga skifte. Största delen av landsbygdens nuvarande bebyggelse uppfördes på 1800-talet med en del senare kompletteringar, men 1700-talsbebyggelse förekommer i enstaka fall.

Landsbygdens kyrkor ligger ofta på de gamla hedniska kultplatserna. Kyrkan var länge socknens medelpunkt och nära sammankopplad med staten och makten. Runt kyrkorna växte oftast en bykärna fram, med bland annat prästgård och skola. I Götlunda och Medåker finns delar av kyrkbyns bebyggelse bevarad kring respektive kyrka. Säterbo och Medåkers kyrkor har medeltida ursprung, troligen från 1100-talets slut respektive 1200-talet. Den nuvarande kyrkan i Götlunda från 1740-talet har föregåtts av en stenkyrka som kan antas vara uppförd under medeltidens början.

Förändrad bebyggelsestruktur genom laga skifte

Laga skifte, som genomfördes i Mellansverige under 1800-talet, innebar en radikal förändring av både bebyggelse- och ägostrukturer på landsbygden. De små åkertegarna slogs ihop till större enheter och många byar splittrades när gårdar flyttades till nya lägen. De utflyttade gårdarna går idag att känna igen genom att de ofta ligger ensamma, i utkanten av åkermarken mot ett skogsbryn eller ute på fält på en höjd omgiven av en trädgård. 

Förutom de ensamliggande gårdarna finns idag många bybildningar som har kvar mer eller mindre av en ålderdomlig struktur. Byar med gårdar som ligger på en rad och tätt längs en äldre vägsträckning kallas radbyar. Bostadshusen ligger ofta längst in på de långsmala tomterna. Smedby i Medåkers socken eller Nannberga i Götlunda socken är exempel på radbyar. Byar med gårdar som har en bebyggelse tätt samlad i en klunga kring ett vägskäl kallas för klungby. Tveta, på gränsen mot Köpings kommun, är ett tydligt exempel på en klungby. Söder om ån finns byar, som exempelvis Lunger, där gårdarna ligger spridda utan tydlig struktur. 

I kommunen finns både små och stora bybildningar samt ensamliggande gårdar. I södra delen av Arboga stads- och landsförsamling är ensamliggande stora och medelstora gårdar vanligt, som exempelvis Vallby och Hällby, men ett fåtal bybildningar förekommer, liksom hantverkar- och arbetarbostäder och även mindre gårdar. Den norra delen präglas av stora bybildningar, så som Näsby, Viby, Godby och Jäders by. Ett fåtal herrgårdar finns där - Sjölunda gård, Jäder och Älholmen. Karakteristiskt för Medåker utanför tätorten är de många bybildningarna, men även ensamliggande medelstora gårdar samt ett fåtal torp. Flera byar har kvar den gamla slutenheten trots genomförda skiften. I Götlunda utanför tätorten finns i huvudsak små eller medelstora ensamliggande gårdar, ett fåtal herrgårdar, flera mindre bybildningar och en betydande mängd torp. Byarna ligger ofta relativt högt i terrängen.

Gårdar och torp

Människorna som bott på landsbygden har haft olika ekonomiska förutsättningar och levnadsförhållanden, vilket visar sig i bebyggelsen. Exempelvis har de båda herrgårdarna Kåsätter och Sickelsjö, som ligger söder om Arbogaån, långa traditioner. Båda är nämnda redan på 1400-talet och de har tidigare haft betydligt större ägor. De små torpen var ofta knutna till en större gård, där torparfamiljer gjorde dagsverken på gården för att försörja sig. Andra torp, soldattorp och husartorp, hörde till det militära indelningsverket. Socknarna var indelade i mindre rotar som bestod av två eller flera hemman med tillräcklig ekonomi för att försörja en soldat med ett litet torpboställe. I Viby fanns åtta husartorp av totalt sexton i Arboga kommun. Storbönderna i Viby gavs skattefrihet mot att de upplät mark och utrustade husarer.

Inom jordbruksbebyggelsen finns ofta ett stort antal byggnader på varje gård, så som stall, ladugård, lada, dass, smedja, lusthus, boningshus och källare. Byggnadernas utformning, storlek, placering och material kan ge en förståelse av dess ursprungliga användning och det sammanhang som de härrör från. Loftbodar, det vill säga timrade förrådsbyggnader, är relativt sällsynt i södra Västmanland men finns bevarade i Hamre, Tofta, Jäder och Viby. I Medåker förekommer en ovanlig utformning på många av gårdarnas vedbodar som är kvadratiska ganska höga och har en bredare bas än takfot. De är alla uppförda kring 1950. Ängslador är solitärt utplacerade på åkrar och finns bland annat ett flertal bevarade i trakterna runt Tveta, utmed kommungränsen mot Köping.

Landsbygdens byggnadernas utformning är likartad i hela kommunen, även om de större gårdarnas boningshus ofta är eller har varit ljust reveterade, det vill säga med en putsad vassmatta som ytskikt utanpå timmerstommen. I huvudsak kännetecknas landsbygdens bebyggelse av timrade, faluröda byggnader med lertegeltak. Boningshusen i en eller två våningar är ofta panelklädda. Tidigare hade byggnaderna ofta spån eller torv som takbeklädnad och fasaden hade oklätt timmer. Många torp har enkelstugans planlösning, med farstu, kök och kammare. I södra delen av Götlunda påträffas den så kallade Närkestugan, det vill säga en enkelstuga i två våningar.