Egen härd är guld värd

Det kan dock vara på sin plats att innan man bygger om sitt gamla kök, funderar på vilka värden som finns i det äldre köket och vilken historia det kan berätta. Så innan serveringsgångar och skafferier rivs ut och den lilla jungfrukammaren intill köket försvinner bör du lära känna just ditt köks historia.

1800-talets sista hälft - Industrialismen

Att ha ett rum enbart avsett för matlagning var länge något som endast fanns i finare miljöer. I enklare hem på landet fanns ”vardagsstugan” där man hade den öppna härden för matlagning och där man samtidigt åt, sov och utförde allahanda inomhussysslor. Även i städerna hade man i allmänhet sovplatser i köket.

En stor förändring i kökens historia kom under 1800-talets senare hälft med industrialismen och kanske framförallt med järnspisen. Plötsligt kom elden att vara innesluten och järnspisen innebar därför även att fotogenlamporna kom att ersätta det ljus man tidigare fått från eldstaden. Det blev också lättare att få en ombonad köksmiljö utan sot från elden. De nya järnspisarna murades i allmänhet in i den gamla spishällen och den gamla spiskåpan och bakugnen fanns ofta kvar. Men den nya spisen krävde också nya planbottnade kokkärl istället för de gamla som ofta varit försedda med ben. Industrialismen kom snart att göra nya varor tillgängliga för större befolkningsgrupper. Även i enklare hem började man ersätta de gemensamma faten och träskedarna med bleckplåtsföremål, keramikfat och porslin. Alla dessa nya föremål måste förstås få en förvaringsplats och de gamla öppna vägghyllorna och kistorna ersattes av skåp och skänkar.

De nya effektiviserade sågarna och hyvlarna gjorde pärlsponten lättillgänglig och detta material kom att slå igenom som köksmaterialet framför andra. Både väggar och fasta skåp och vedlår byggdes ofta i pärlspont, vilken målades i ljusa färger med linoljefärg. I synnerhet i städerna kom skafferiet att bli en viktig del i köksinredningen. Oftast byggdes det i ett hörn mot norr för att matvarorna skulle hållas svala. Köken fick en allt fastare form men fortfarande var inredningen i allmänhet inte helt samlad utan var delvis spridd utefter väggarna.

1920–1945 Funktionalismen

På 1920-talet började man bygga allt bättre bostäder även för låginkomsttagare. Den stora förändringen för kökens del kom dock med funktionalismens genombrott 1930. Man ville få bort sovplatserna från köket och även få en funktionsuppdelning av bostaden, även om den totala bostadsytan inte blev större. Följden blev lägenheter med flera små rum och med i synnerhet små kök.

De arkitekter som planerade de nya köken hade en framtidsvision som innebar att köken i första hand skulle komma att användas för att värma färdigmat och konserver. Man trodde att det traditionella köket hade spelat ut sin roll och att den nya tidens kök i första hand skulle ha arbetsytor medan matplatsen flyttades till ett eget utrymme, gärna separerat från köket med en glasvägg. Idealen slog dock inte igenom utan blev tvärtom kritiserade. Man kom inte heller att flytta sovplatserna från köket. Någonting som emellertid kom att slå igenom var synen på pärlsponten som ”dammsamlare”. Det som en gång ansågs vara ett lättskött, praktiskt material spikades nu för med släta skivor. De nya köksinredningarna var också de släta och enkla. Ofta var stommar och lådor tillverkade i massivt trä medan luckor och lådfronter tillverkades av slät, modern masonite och försågs med förnicklade handtag av olika modell.

Man lade alltmer möda på kökens utformning. Anledningarna var många. När vedspisen i allt högre grad ersattes av gas- och elspisar behövde man inte längre placera spisen vid murstocken och planeringen blev på så sätt mer fri. Köket sågs nu även som den moderna kvinnans arbetsplats och denna skulle vara såväl effektiv som hygienisk. En annan starkt bidragande orsak till den möda som lades ned på köksplaneringen var att det blivit svårare att rekrytera arbetskraft till de borgerliga hushållen. Det blev då självfallet viktigare att förenkla hushållsarbetet än vad det varit med anställd personal.

1945–1970 Efterkrigstiden

År 1944 startades Hemmets forskningsinstitut, vilket ytterligare kom att flytta fram kökets position som en arbetsplats som skulle rationaliseras och förbättras. Fortfarande var köket en plats för husmodern vilket ledde till att all standardisering gjordes efter kvinnliga mått, därav de låga bänkhöjderna i kök från denna tid. Det funktionella stod i fokus och man gjorde mätningar på hur ”husmodern” rörde sig i köket under olika sysslor. På så sätt skulle man kunna skapa den ultimata planeringen av köket.

Med minskningen av de sociala klyftorna kom köken att bli alltmer lika varandra i den borgerliga bostaden och i arbetarbostaden. Fortfarande skilde de sig förstås åt storleksmässigt, men serveringsgångar och jungfrukammare och annat som var förknippat med tjänstefolk blev alltmer sällsynt förekommande.

Ur 1930-talets små kök kom nya typer av så kallade korridorskök att utvecklas. De var något större och utformades i enlighet med de riktlinjer som undersökningarna vid Hemmets forskningsinstitut kom att leda till.

Under 1940-talet slog även överskåpen i köken igenom. Ju mer utrustning som tillkom i köken, desto fler skåp behövdes, precis som idag. En vanlig utformning på överskåpen i 1940-talets kök var den lutande fronten med skjutluckor. Detta var mycket praktiskt så länge standarddjupet på bänkarna var mindre än dagens. När bänkarna gjordes djupare, under 1950-talet, kom dock de snedställda skåpen snart att försvinna, även om skjutluckorna fortfarande förekom på skåp med rak front.

1970 - All aktivitetsköken

På 1970-talet kom nya köksideal som innebar en återgång till det gamla allaktivitetsköket, bortsett från att man inte längre behövde sova i köket. Köket fick en öppnare planlösning och någon uppdelning mellan kök och matplats var inte längre aktuell.

Redan under 1950-talet introducerades spånskivorna som material i skåpstommar och bänkskivor och från 1970-talet kom detta att bli det vanligaste materialet i våra köksinredningar. De släta, funktionalistiska luckorna byttes mot luckor med speglar och svarvade knoppar, ofta kallade allmogeluckor. Lackad furu användes flitigt till såväl luckor som kökstak och möbler. Den tekniska utrustningen i köken blev allt mer omfattande och vitvarorna var inte längre alltid vita. Avokadogrönt blev exempelvis en populär färg på spisar och diskmaskiner under 1970-talet.

Skandinaviens största diskbänkstillverkare finns i Mölntorp

Design och innovation är viktiga ledord för de rostfria produkter som tillverkas av Intra. Intra är Skandinaviens största diskbänkstillverkare och den svenska fabriken ligger vackert belägen i Mölntorp vid Kolbäcksån.

Tips i köket

Känn efter först! Vad är det i köket som fungerar bra? I bland kan man bli för ivrig och ändra på väl fungerande lösningar. Vänta lite med köksombyggnaden tills du ”bott in dig” och vet vilka behoven är.

Dokumentera vad som finns och värdera det. Både små detaljer och helheten. Skafferiet med pärlspont, perstorpsplattan, den platsbyggda inredningen, de förnicklade handtagen...

Hitta lösningar som gör att man kan bevara kökets karaktär. Komplettera med nytt eller begagnat som fungerar med den karaktär som finns i köket.

Genomför inte alltid den första lösningen du kommer på utan fundera och se om det finns fler alternativ. Utgå från de värden man vill bevara i köket och gör förändringarna med hänsyn till dessa.

Kasta inte ut en fungerande platsbyggd inredning. Äldre köksinredning är i allmänhet av god kvalitet och det är inte heller alltid moderna kök med standardmått passar. Om bänkarna känns för låga; kasta inte ut hela inredningen utan höj upp den till moderna standardmått istället.

Tänk på att det inte bara är det riktigt gamla som kan vara värdefullt att bevara.

Tips på litteratur!

• Byggnadskultur 2003:1, Tema: Kök.
• Gård & Torp 2004:1
• Hansing, Staffan: Vårda kök med själ och hjärta – historik och råd för bevarande, Göteborgs universitet, Institutionen för kulturvård, 1994:4