Kärrbo kyrkskola på 1940-talet

Carl Otto Håkanssons dotter Gun skriver:

Så kom vi ut på den stensatta vägen mot Enköping. Vid Irsta svängde vi höger, ner mot Mälaren. Den grusade vägen var smal och krokig. Så kom vi fram till en medeltidskyrka där en skylt markerade att nu var vi framme i Kärrbo. Till vänster om kyrkan skymtades två vita byggnader i sten. På den ena stod det SKOLHUS 1879. På andra sidan av vägen låg småskolan med texten SMÅSKOLA 1889.

Vi stannade på skolplanen, steg ur bilen och blev mottagna av städfrun Augusta Falkström – rund och glad. Så kom kyrkvaktmästaren herr Andersson med fru och dotter. Strax dök också församlingens kyrkherde upp. Han var iförd en vit linnekostym och stråhatt med raka brätten. Kyrkoherde Åke Tiberg inbjöd oss till lunch i prästgården. Han var dalkarl och hustrun, tant Marga, var utbildad skolkökslärarinna. Sonen Dag var ett par år äldre än min bror och jag.

/…/ Så började vårt nya liv i krigets skugga. Vi klev in genom dörren till vår nya bostad om tre rum och kök. Det var omodernt men en reparation var utlovad och till hösten drogs den igång. Byggnaden innehöll förutom lärarbostad en lärosal och uppehållsrum för rasterna. Det var vanligt att läraren, eller snarare frun, hade hand om posten. Det fanns en liten postlucka bredvid baksidans ytterdörr, men mamma ville inte ta hand om posten. Den skulle handlaren, herr Hellman, sköta.

Det fanns kakelugnar i alla rum och i köket en järnspis med en härlig spiskåpa, en kallvattenkran och avlopp. Dasset låg i skogsbrynet. På var sida om en gång, som ledde upp till huset, fanns en rabatt där mörkröda pioner blommade sommartid. Till skoltomten hörde också en stor fruktträdgård – ett träd av varje sort. Bäst minns jag ljus Åkerö, Grågyllen och Sävstaholm. Tre plommonträd gav riklig skörd. Bergamotterna smakade också bra.

Skolsalen låg mot söder och hade fyra höga fönster utan gardiner. Skolbänkarna var i trä med plats för en elev i varje. Katedern stod på en upphöjning liksom harmoniet (orgeln). På väggen hängde en bild av Gustav V i guldram med en krona på ramen. Längst ner i salen stod två vackra skåp. Det var församlingens bibliotek. Ett tredje skåp var kartskåp. Skolformen var B2, det vill säga klass ett, två och tre gick i småskolan, klass fyra, fem och sex i folkskolan. I ämnen som kristendom, historia och geografi undervisades klasserna gemensamt. Andra ämnen som räkning och modersmålsundervisning var åtskilda. Den ena klassen ritade medan de andra övade sig i läsning. Pappa Otto, som bytte efternamn till Hernmar, startade också en skolorkester med olika instrument som troligen var inlånade.